”Jag vill bidra med vår tradition”

”I Italien har varje familj en egen tradition med mat. Min farmor är 96 år och från Marche. Hon lagar mat hela tiden, även till större sällskap”, konstaterar Alessia och fortsätter:

”Jag har en stor familj, som är spridd i olika delar av Italien, vilket givetvis har påverkat mitt intresse för detta och min vilja att lära svenskarna mer om variationsrikedomen och traditionerna. Italien är ju ett ganska nytt land egentligen och de olika regionala recepten har alla sin egen historia och sina influenser från andra delar av världen men med sin egen speciella prägel.”

San Fransisco inspirerade

Alessia började med lite försiktigt med matlagningskurserna 2005 och sedan mer intensivt under de kommande två åren. Nyligen bar det iväg med en siciliansk väninna till San Franisco.

”Där jobbade vi mycket med matlagningskurserna och då klarnade det ordentligt för mig att detta verkligen är något jag vill satsa mycket tid på. När jag kom tillbaks till Sverige började jag arbetet med sajten www.buonappetito.se som är ny för i år och där man kan läsa om verksamheten och boka kurser osv. Jag vill också utvecka detta vidare och exemeplvis börja blogga så att jag kan berätta på olika sätt om mina erfarenheter”, säger Alessia.


Stämning och fasta tider

En hjärtefråga för Alessia är barnmaten, vilket också resulterat i att Alessia numera också anordnar speciella kurser om detta.

”Givetvis gör vi inte allt perfekt i Italien, vi är exempelvis dåliga på att äta ordentlig frukost. Men jag brinner ändå för att förmedla hur mycket naturligare och hälsosammare vi sköter det här med barnens mat. Välling får man leta länge efter och jag har själv två barn som aldrig någonsin har fått burkmat. Jag vill bidra med vår tradition”, konstaterar Alessia och fortsätter:

”Man använder redan från start samma råvaror som den mat man gör till sig själv, och sedan är det förstås viktigt med fasta tider och att det är stämning kring bordet".

Risotto ger naturlig ”välling”

Alessia tar klassisk italiensk risotto som exempel för att beskriva hur man samtidigt lagar en bra rätt till små barn:

”En bra bas är att man tar den vegetabiliska buljongen (av grönsaker och rotfrukter som kokas i 40 minuter) som man använder till att ösa i risotton, tillsätter rismjöl, tapioka (gluten och laktosfri stärkelse) och majs. Sedan en bra olivolja och riven Parmigiano Reggiano (parmesan) som ska vara lagrad i minst 18 månader”.

”Detta är viktigt, en bra parmesan som är lagrad länge är en utmärkt proteinkälla och hälsosam på en rad olika sätt. Bland annat innehåller 100g av minimum 18-månaders parmesan samma mängd protein som 300 g nötkött. Matsmältningsprocessen för nämnda mängd nötkött tar dock 4 timmar medan osten endast tar 45 minuter på sig. Den kan också ätas av laktosintoleranta.”, påpekar Alessia.

Denna blandning ersätter då exempelvis välling?

”Absolut, och barnen gillar det garanterat om de vänjer sig med detta från början. Men det är en process, man får pröva sig fram. Detta är en utmärkt bas som man kan ge exemeplvis barn mellan 4-6 månader och i slutet på denna period kan man också stegvis börja blanda i spannmålsblandningar. Mellan 6-8 månaders ålder går det bra att övergå till t.ex. puréer, dvs. ris, andra spannmål och grönsaker som kokas i buljongen och sedan mixas, förklarar Alessia, som menar att små barn i första hand tycker om det man vänjer dem vid:

”Så är det, och varför då inte vänja dem vid bra råvaror utan tillsatser på en gång? Jag säger inte att svenskar i allmänhet gör fel, faktum är däremot att svenskar ofta tror att det är för svårt att planera och laga maten på detta sätt. Jag vill lära ut hur man planerar veckans matlagning och därmed har hemlagad mat i kylen och frysen för hela veckans behov och dessutom till matlådan på jobbet. Det behövs inte mycket, bara att tänka och planera lite annorlunda".


"En vardagsmatskurs på 3 timmar hos oss på söndag eftermiddag räcker för att ha planeringen klar och kylen laddad för kommande vecka!”, säger Alessia som också ser en skillnad på hur annorlunda förhållandet till godis och sötsaker är mellan länderna:

”Vi äter som sagt ingen vidare frukost i Italien, men å andra sidan inte heller mycket godis under dagarna. Jag anser att om man vänjer barnen vid sött, så blir det också automatiskt mycket sådant. Jag förespråkar fasta tider, bra råvaror och något lätt mellanmål däremellan”, avslutar Alessia Cerulli.

Läs mer om Alessia och kurserna på www.buonappetito.se